Vi lever i en tid där självledarskap ofta beskrivs som något alla borde ha. Vi ska vara drivna, lösningsorienterade, disciplinerade och kunna ta ansvar för våra egna processer. Men i det här avsnittet av Self Investigators ställer vi en annan fråga: vad är det egentligen som leder oss?
När vi tittar närmare på begreppet självledarskap ser vi att det ofta kopplas till prestation och disciplin. Men ibland kan den där disciplinen vara förklädd rädsla. Rädsla för att inte räcka till. Rädsla för att tappa kontrollen. Rädsla för vad andra ska tycka om vi inte levererar.
I avsnittet pratar vi om skillnaden mellan rädslobeslut och närvarobeslut. Ett rädslobeslut kan kännas effektivt, kraftfullt och till och med belönas av omgivningen. Men det riskerar också att föra oss längre bort från kroppen, relationerna och det som faktiskt gör oss hållbara. Ett närvarobeslut kräver något annat: att vi stannar upp, lyssnar inåt och vågar låta nuläget vara med i beslutet.
Det kanske mest provocerande i samtalet är att självledarskap utan samhörighet riskerar att bli ensamt ledarskap. När människor förväntas bära allt själva, utan trygghet, stöd och verklig kontakt, blir självledarskap lätt ännu ett krav ovanpå alla andra krav.
I slutet av avsnittet delar vi också konkreta reflektionsfrågor och verktyget PAUS: pausa, andas, undersök och svara. En enkel väg in i frågan: är det här beslutet drivet av rädsla – eller av närvaro?
Lyssna på avsnittet här…
https://open.spotify.com/episode/1vbIZxeJ6IzXUmHeIu2US3?si=505bc05cfbe344a3
